♫ Skryt ikapp dig

I sneezed on the beat, and the beat got sicker.

Annonser

Om man skulle ta och podda…

En sak har jag definitivt fått klart för mig. Podda hade definitivt varit något för mig!

Jag har länge varit sugen på att starta en podd. Eller rättare sagt så har jag haft en podd på Soundcloud och Youtube när jag gick i sista året på gymnasiet. Detta var mitt gymnasiearbete tillsammans med min käre vän Bella! Ni kan klicka på respektive webb för att hitta våra konton.

En väldigt simpel podd med halvtaskig ljudkvalité då vi spelade in med min kameramic (den är bra! Röde) i ett ekande klassrum. Men vi pratade om saker som verkligen ligger oss varmt om hjärtat, med bred utsträckning.

Nej, nu hade jag velat ta tag i det mer. Göra det på riktigt. Det hade ju varit riktigt roligt att ha en egen podd där man tar in nya personer varje gång att prata med, så att man alltid är två, men alltid en ny. Egentligen hade jag inte velat ha ett speciellt ämne, utan bara snacka om allt mellan himmel och jord, men då kan det samtidigt bli svårt att hålla en röd tråd. Många poddar är ju rena lattjolajban men jag tror att jag hade flummat iväg alldeles. Eller?

Om någon är intresserad – call me! Jag är på!

#1 Boktips

Sommaren börjar närma sig och jag skulle faktiskt vilja dela med mig av en lista boktips! I ärlighetens namn är jag fortfarande den där som är svag för de lite ungdomligare böckerna med lite romanser. Men å andra sidan uppskattar jag en humoristisk bok, gärna åt det sarkastiska hållet, otroligt mycket. Här följer några favoriter just nu!

  1. Ingenting & Allting – Nicola Yoon
  2. Dålig Karma – David Safier
  3. En man som heter Ove – Fredrik Backman

Vill du läsa mer ingående om dessa böcker så kolla under kategorin Recensioner.

Det här med identitet

Man kan nog lugnt säga att jag den senaste tiden har haft en liten identitetskris i mitt huvud. För den som inte vet så har jag ägnat otroligt mycket tid i mitt liv på att räkna kakelplattor i bassängbottnar. Oändliga timmar av lyssnande på bubblor och oändliga mängder meter. Till sist blir det till och med så att man faktiskt bryr sig om vilket håll kakelplattorna ligger, då det påverkar hur fort man tycker att man simmar. Otroligt löjligt för den som inte lagt timmar på att bada i klor.

Jag har alltså lagt enorma mängder tid på träning i ett få antal olika former, allt för att bli så snabb jag bara kunnat. Jag har tävlat sedan 10 år tillbaka och haft både lopp där jag känt mig som väldens vinnare, men också där besvikelsen sköljt över mig. Precis som i alla andra sporter eller liknande sammanhang. Men jag har ju alltid haft målet att bli bättre, och alltid på samma sak – att simma. Detta har ju bidragit till att jag tackat nej till en mängd saker under mitt liv för att istället vara och träna eller tävla. Mitt svar har ofta varit ”Nej tyvärr, har träning” och det blir till sist så vanligt att folk identifierar en med det svaret. Ganska självklart. Jag har alltså väldigt ofta, nästan alltid, varit hon som simmar eller hon som alltid tränar så mycket.

Jag tänker att det är en ganska fin identitet jag har fått skaffa mig själv. Ganska många har tittat på mig på ett positivt sätt, ibland till och med inspirerats, och velat träna på samma nivå. Jag har ofta kopplats till träningsfreak eller träningsnarkoman – i ett gott syfte, och därmed kopplats till att vara uthållig, stark, ha bra kondis och vara relativt hälsosam. Jag gillar den identiteten ganska mycket. Jag gillar att vara hon som alltid tränar. Men om man då slutar på den nivån – vem är man då?

Det är här hela min lilla identitetskris kommer in i bilden och stökar. Jag menar, jag tror att jag alltid vetat att denna tiden skulle komma där jag inte längre är hon som simmar för att jag kommer omöjligt kunna hålla samma nivå hela livet, för där finns massa annat jag också vill göra. Dock så har jag aldrig tänkt på det så mycket, utan alltid tänkt att ”ja, någon gång slutar jag, men det är långt fram” och har inte riktigt sett slutet. Men jag har faktiskt nått änden nu (på ett ganska tråkigt sätt dock, läs om det en annan gång). Så vem är jag nu? Vem är jag om inte den som alltid tränar eller simmar? Jag har nämligen gått ner i träning enormt mycket, av flera olika skäl, men det är lite jobbigt faktiskt att inte vara så säker på hur man ska identifiera sig längre. För visst, jag gör otroligt mycket andra roliga saker som jag hade kunnat identifierats med, men ingenting har någonsin varit i den utsträckningen som simningen och därför uppstår också denna osäkerheten hos mig.

Jag hoppas ju såklart att träna hela mitt liv och hålla mig aktiv, för jag tycker verkligen det är något av det bästa som finns! Jag har lite funderingar på att prova kampsport – det verkar så coolt. Hade velat ta svart bälte i någon kampsport, som min bror Viggo (jujutsu). Har även tränat CrossFit tidigare, och skulle gärna fortsätta med det. det är verkligen något för mig och jag behöver dessutom en grupp att gå till. Men ja, genom träning så kanske jag kan behålla en del av min gamla ”träningsidentitet”, men jag visste att jag hade behövt släppa simningen någon gång. Detta är ju en del på väg till nästa del i livet, helt enkelt!

När jag klurat ut mer om min identitet och hur jag hoppas vara och ses av andra, så lovar jag berätta! Hoppas du är nöjd med din!

Dålig Karma – David Safier

Bokrecension

Första boken som jag skrattat högt rakt ut till. En bok som räddade mig något i den ganska hårda och tråkiga miljö som rådde på F 17 när jag var där. Då fick jag läsa denna på kvällarna och skratta åt både framgångar och misslyckanden. Samt åt den något ironiska och nonchalanta attityd som Kim har. Well, karma is a bitch.

Handling

I denna humoristiska bok så möter vi Kim – en framgångsrik och fortfarande ung kvinna som har allt hon önskar. Ändå är hon inte nöjd. Sorgligt nog så blir hon träffad av något som störtar från himlen och dör. Och föds om som Myra. Hm, taskigt. Men det är det som är Karma. Kim får berättat för sig att hon mete jobba sig upp igen för att kunna bli människa, också lära sig uppskatta det hon har. Tyvärr är hon skitdålig på det och dör ett antal gånger på vägen och det är denna vägen som vi får följa.

Här hittar du boken på Bokus. 

dalig-karma.jpg