► Till dig som hatar din kropp

Alice & Bianca – Har du sagt A får du säga B

Jag har inte lyssnat allt för mycket på Alice & Bianca, men ju fler avsnitt jag hör, ju mer börjar jag känna att jag kanske borde. Detta är ett avsnitt som jag personligen tyckte var nyttigt för mig att höra, och känner du som rubriken, om så bara ibland, eller om du känner någon annan som känner så så tycker jag du ska ta dig tiden att lyssna.

Här hittar du avsnittet.

Bildresultat för alice och bianca podd

Annonser

The Boy Who Learned to Fly

Den bästa videon att titta på innan ett lopp.

You have to remember, you can always go faster when you keep it light.

Träffade eller missade?

Två tennisspelare står och skickar servar, likt de alltid gjort efter en träning. Båda servar vars 10 servar. Skillnaden för dessa två är att en av dem kommer gå hem och undra vad han gjorde för fel och inte vara speciellt upprymd över sina servar, medan den andre kommer gå hem med ett leende på läpparna.

Mark servar går som en dans – han träffar alla utom en. Attans, han kunde ju fått full pott. John däremot går det inte lika bra för och han missar alla utom ett skott. Men han satte ju åtminstone ett.

Vem går hem med ett leende på läpparna?

Vår hjärna tenderar väldigt ofta till att fokusera på det som är negativt och det som går fel. Egentligen är det inte så konstigt då det är den kritiken som gör att vi också vill ofta kämpa för att bli bättre. Däremot tar det på tog för ofta över för många och man glömmer glädjen bakom, speciellt inom idrott till exempel. Vi fokuserar speciellt extra om något sticker ut från mängden, och ännu mer om det är negativt.

I det här fallet kommer John gå hem med leendet på läpparna. Varför? Jo, John kommer gå hem och tänka på vad som stack ut – det vill säga den serven han träffade. För jäklar vad han satte den. Inte de andra, men det var inte det viktiga, utan det var den som satt. Mark däremot kommer gå hem och fråga sig själv vad han gjorde fel, för han satte ju alla andra. Och de 9 servarna – även om han satte dem jäkligt fint så är ju inte det så viktigt för de var likadana. Utom den där förbannade missen. Då måste ju något vara fel på den ända som han inte träffa. Eller?

Nej, inget har behövt vara fel. Han missa bara den för att det är sånt man gör ibland. Men man måste då välja hur man ska ta sig an det, hur mycket energi man ska lägga på det. Istället bör Mark lägga energin på alla de han faktiskt träffa. Men Mark – likt de flesta andra, snöar in sig på det negativa, och det är så synd. För vi missar det viktiga, lägger onödigt med energi och blir dessutom inte ens glada. Sjukt ovärt, men ändå gör vi om samma misstag nästan varje gång. Men om du har en miss idag – tänk vad gött att du hade flera träffar. Och om du hade en träff idag – jäklar vad bra du satte den ändå!