♕ Ⓑⓘⓡⓣⓗⓓⓐⓨ Ⓖⓘⓡⓛ

➊➑ ◌ ➊➊ ◌ ➋➏

The big day has come! Eller ja, den dagen liten fortfarande förblir liten. Innan frågan kommer – nej, jag får inte handla på systemet. Tro det eller ej men jag är fortfarande tonåring, och det får nästan mig att höja på ögonbrynen lika mycket som mina kära kollegor.

Jag är inte på något sätt mer speciell än någon annan, men ärligt talat känner jag mig inte helt hemma i min ålder. En kollega sa till mig idag; ” Ja, då blir det hårt firande i helgen!” varav jag svarade ”Öh, ja nä det vettefan. Soffan är najs”. Sen har jag helt klart alltid varit minstingen. Med det både yngst men också den som aldrig når till varken översta eller näst-översta hyllan. Men det är en helt annan historia.

Imorse vaknade jag med tre ganska osexiga, trötta röster, som sjöng Vi gratulerar. Det var fint, och är det. Shit, vad jag ändå uppskattar att bli väckt och få paketet på sängen. Den som kom på den idén är jag evigt ett fan av. Det blir det kanske inte allt för många födelsedagar som inleds så…?

Mamma och pappa gav mig en vit pälsjacka (fejk-päls, likt jag önskade) från Vila och ett par nya, låga, grå uggs. Viggo gav mig två par örhängen från Edblad – stjärnor och snöflingor! Han tänkte så fint på att jag älskar julen (<33). Igår firade jag och Viggo oss tillsammans med släkten och då fick jag min efterlängtade hårfön, av min ena morbror. Min farbror, tillsammans med min familj gav mig en burk av mitt favorit Chai-te och två Carolina Gynning-muggar till min samling. Markus gav mig ett halsband med en matchande ring från Edblad, med form av en måne och stjärna. Diskret och alldeles perfekt till mig. Hans föräldrar gav mig ett superfint datorfodral i vit marmor-mönster från WOUF.

Vill passa på också att tacka för alla enormt fina gratulationer jag fått idag. För att inte nämna mina köra kollegor på banken som gav mig en fotoram (efter att jag själv köpt en likadan för en vecka sedan, hade den i cirkus femton min innan den gick i golvet och där låg glitter över hela Sallys plats…), ett kort, turkisk peppar och chokladaskAR. Jag blir helt varm i hjärtat, alla fina människor. Tack!

Happy Birthday – Stevie Wonder

 

Synd att slänga

Det är ju faktiskt helt.

Min pappa i ett nötskal, mina vänner. För två veckor sedan hade jag min lediga dag efter att jag jobbat helg, och som den otroligt snälla dotter jag är så hjälpte jag pappa att slänga skit på tippen. Observera att det inte är jag som ska slänga min gamla säng och bord eller så, nej, nej det är bara pappas grejer. Typ. Vi fick låna min gudmors hästtransport och fyllde det från golv till tak. Fönster, sängar, hyllor, bord, elektronik – hur mycket som helst. Riktigt skönt att bli av med, och till och med min kära far erkände detta. Till sist.

Jag är snål. Alltså riktigt snål – dumsnål. Jag unnar mig inte utan vidare. Detta kommer så klart från någonstans. Jo, min pappa till hamster. På tomten står ett ganska imponerande långt garage som är byggt av pappa. Det är också imponerande mycket grejer inne i det, men några av dessa saker har nu (äntligen) gått till tippen. Det som är så typiskt är att min pappa är den typ av person som Carl Stanley beskriver i en av sina facebookvideor när han beskriver sin morfar. Frysboxarnas Konung. Det när min Fassa det. Han har den otroligt osexiga vanan att spara på att möjligt skit som finns, men med detta ingår även pengar. Alltså är snålheten total och så fort ICA eller City Gross egna reklamblad kommer brevlådan så sitter pappa som en hök och övervakar extrapriserna. detta resulterar i de flesta fall i att kära pappa går till affären och kommer hem med 14 kg blandfärs, 37 ton potatis och gärna 17 mjölkpaket. Det är ju trots allt extrapris och jag är en ekonomisk person. Man kan ju faktiskt frysa in maten, så har man alltid hemma. Det kallas planering. Eller bara överdrivet. vill dock upplysa om att far min inte fryser in mjölk och potatis, men allt annat som är lämpligt åker raka vägen ner.

Vi har såklart inte en frysbox, utan även ett frysskåp. Båda fyllda till både höjd och bredd. Vi har självfallet också ett matförråd som är fyllt från golv till tak med allt som inte behöver stå kylt eller fryst. Här kan man bland annat hitta en onödigt stor mängd konserver med Felix Gulaschsoppa och ICAs egna Ravioli. Gott, men vi behöver ju inte överdriva…Så jag kan säga, om det blir matkris så har vår familj mat till femton kompanier.

Å andra sidan så är pappa också den som när han väl ska exempelvis köpa en ny TV, ska han definitivt inte ha den som är billigast, utan den bästa med alla möjliga funktioner. Kosta vad det vill – dock finns det en snåltanke bakom detta också. Den förväntas hålla länge, så man slipper köpa ny och slösa sin tid på det.

Jag förstår min pappas idéer på flera plan, och jag är som sagt den som sparar och snålar före att faktiskt använda och unna. Mycket svårt att unna mig. Å andra sidan är jag löjligt sparsam. Fint i framtiden, tråkigt i ungdomsvärlden. Men vissa saker kan min kära far balla ur lite på, precis som jag kan vara för snål för mitt eget bästa om jag ska köpa en ny dator. Aja, alla har sina för- och nackdelar. Min pappa är en hamster, jag med, men samtidigt en jävel på sparande.

Min första tatuering

…har spontants gjorts på Romresan med kyrkan… Otippat?

Absolut åkte vi till ett relativt strikt katolskt land och besökte Vatikanen, men som protestanter och med en Kyrkoherde som är lite av den mer slappa – på ett positivt och motiverande sätt, så fick vi kommentaren; ”Va!? Jag vill också!” När vi fyra som tatuerade oss visade upp våra verk.

Jag har länge funderat på min första tatuering och fick i artonårspresent av några kompisar, att göra en. Men som den nål-rädde mes jag är så har jag inte blivit färdig. Nu tog min lite mer spontana sida, som kan vara lite to much för mitt eget bästa ibland, över. Korset i sig har jag funderat på tidigare, eftersom kyrkan har en klar betydelse för mig. Däremot var både plats på kroppen och tillfälle utav största spontanitet. Härligt.

För mig är det ändå viktigt att det är en tatuering av betydelse. Idag hade jag aldrig valt tatuera något som inte hade betytt något…till skillnad från min käre vän Nikolas. Nikolas hade inga planer på att tatuera sig men sa ”Äh vafan, jag ska ha en pirre på benet!” och tyckte att han var oerhört fyndig att tatuerade en pizzaslice i Italien…men även det har sin charm!