✺ Grattis till 16, lillebror

Nästan inte en ända födelsedag firad hemma. Tråkigt att förstöra den traditionen, så i år blev det i Rom med mig. Inga föräldrar, men när man blir 16 kanske det bara är skönt?

Idag fyller Viggo 16 år, vilket ärligt talat gör mig mest förvirrad. En sak är jag ganska överens med mig själv om; Viggo är 12 och har varit det i många år. Det har varit min raka gissning när folk frågar hur länge som helst. Men nu får han ge sig ut på vägarna och övningsköra och liten är inte så liten längre.

Egentligen bör det inte förvåna mig för jag vet att Viggo är redig och ordentlig. Klart, han är ju tonåring och lite mpfh ibland, men å andra sidan har jag inte heller passerat tonåren och kan vara gött dryg mellan varven. Jag är mer imponerad över Viggos empati till människor än mig själv, och många andra. Finns det någon som jag känner verkligen genuint bryr sig om mig utan att säga det, så är det han. Det bästa är helt klart att när man tycker att något ät kass, så kan jag bara gå in och lägga mig i hans säng och säga ”du, detta är kass” Varav han svarar ”okej”. Det är så skönt att veta att det bara är okej att saker är skit ibland. Och det är inte ett okej Heidi, jag bryr mig inte sluta stör… utan det är ett svar med eftertanke och man hör att han lyssnar men har inget direkt svar. Förmodligen för att han kan hålla med om att det som hänt faktiskt är skit. Och det får man tycka. Tack för det.

Stort grattis till 16, lillebror

Colosseum, Italien - 30 okt 2018

 

Jag vill lära mig norska

Vi alla kan nog vara ganska överens om att norska är ett fruktansvärt trevligt språk att lyssna på. Det är nästan som en melodi när de pratar. Vackert. Nackdelen jag skulle se är att man kan nog inte låta arg. Eller å andra sidan kanske det är ett pluss?

Oavsett så är det ett språk som jag hade velat lära mig. Inte av någon mer speciell anledning än just att jag tycker det är fint. Dessutom känns det inte väldigt långt ifrån svenskan, så förhoppningsvis hade det kunnat gå ganska lätt och smärtfritt att lära sig det. Sen har jag personligen alltid varit fascinerad av de som kan prata flera språk. Varför kunde inte min familj varit flerspråkig? De som har det är imponerande.

I sig är jag rätt fascinerad av de flesta nordiska språken. Jag menar finska? Kan vi bara ta en stund och uppskatta hur fruktansvärt förvirrande språk det är? Grymt att nästan ingen i världen heller kan prata det. Praktiskt. I alla fall om man ska snacka skit om andra…

Samma gäller ju ändå isländska. Visste du att det språket är ett av de som är absolut minst förändrade sedan det skapades? Jag menar, skulle du sätta dig och lösa en svensk text från 300 år tillbaka hade du knappt förstått hälften. Men isländska har alltså alltid sett likadant ut. De är mycket noggranna med att inte ta in en massa låneord, då de vill bevara språket i bästa mån. Det är också lite imponerande…

När jag sommarjobbade som bassist och musiker för kommunen när jag var 16 år, så spelade jag tillsammans med en kille som var från Island. Han var grym på guran för övrigt. Men när vi skulle komma på bandnamn så gick det trögt för vår lilla grupp på fyra. Till sist säger jag; ”Snart skiter jag i detta. Halldór, säg bara ett ord på isländska.” Varav han frågar vad, och jag svarar: ”Men typ blåbär?”. Det visade sig att det inte var ett roligt ord, och efter ett antal dålig försök att komma på svenska ord som makes no sense, och låter bra på isländska, så frågade jag vad asfalt heter. Malbik. Detta blev också vårt bandnamn. Ja, se där.

Ett mål jag har här i livet är att lära mig ett annat nordiskt språk flytande. Go, go, go!

Till alla killar jag har gillat – Jenny Han

Handling

Vi nötter Lara Jean Song som är en sextonårig tjej som gärna hänger med familjen. Hon har aldrig lagt mycket energi på alla andra, utan sitter gärna hemma och läser, bakar, leker med sin yngre syster Kitty, eller pratar med sin äldre syster Margot och hennes pappa. Hennes mamma dog för flera år sedan, vilket gör att hela familjen är väl sammansvetsad. De har också en granne – Josh. Josh är en av Lara Jeans bästa vänner, men sedan en tid tillbaka även margots pojkvän. Lara Jean är kär i Josh, och har varit länge, men som den goda syster hon är så besvärar hon ingen med det, Hon gör som hon brukar – skriva brev. Där skriver hon till personen hon är kär i, precis som hon känner, och att hon nu inte längre känner så. Lara Jean har skrivit fem stycken. Till Josh, Peter K – skolans Casanova, Lucas från skolan, John från ett rollspel och Kenny från ett sommarläger. Hon postar de självklart inte. Men någon annan gör tydligen det…

Bokrecension

Jag började såklart med att se filmen. Detta för att se till att jag skulle komma att tycka att båda var bra. Mina förväntningar blev bemötta, till och med överträffade. Boken. Var skriven på ett relativt ungdomligt sätt, vilket jag än uppskattar. Välskriven och alla situationer och känslor var tydliga. Historien är ju också en väldigt typisk ungdomsromans som man bara kan bli avundsjuk på. High School och tjejen bli dö-kär, och känslorna besvaras. Samtidigt har Lara Jean en härlig, något nonchalant inställning till det hela som händer. Hon är blyg, men låter sig inte bli satt på.

Filmrecension

Filmen var, likt boken, en riktig High School ungdomsromans som gav en många känslor. Något overklig så klart, likt alla andra sådana historier, men det är också så man vill de ska vara. Det är film.

Netflix har gjort ett superbra arbete med filmer, det tycker jag. Skådespelarna spelar väldigt bra i sina roller och allt är så fint. Lara Jean (Lana Condor) passar verkligen im sin roll. En sak jag dock blev besviken på…. Peter K (Noah Centineo) är en mycket attraktiv ung man. Alltså verkligen. Men jag trodde Josh (Israel Broussard) skulle vara den snygga. Han är väll lite charmig, men Peter tar honom med hästlängder. i boken uppfattar man Josh som den snygga… Men i slutändan blir det ändå rätt bra. Se den så märker du!

Bildresultat för till alla killar jag har gillatRelaterad bild

▶ Nyfikat med Rebecca

Nyfikat med Johan Westers & Anders Jansson

Någonsin skrattat åt Hipp Hipp? Då borde du lyssna på Nyfikat!

När du lyssnar på detta poddavsnitt så lovar jag att du inte kan hålla dig för skratt. Här får du en redig skånsk gravid kvinna att få Johan & Anders att imitera de flesta av sina karaktärer under gissning av hennes yrke.

Här hittar du avsnittet via webb.

Här hittar du podden via webb, annars finns den där poddar finns!

Bildresultat för nyfikat

 

Visa uppskattning & ge beröm

En sak som vi alla nog kan vara ganska överens om är att vi människor är fruktansvärt dåliga på att visa uppskattning och ge beröm – både för saker, händelser, men också till varandra. Om det är något som får mig personligen att bli riktigt glad så är det att få uppskattning. Att få känna att jag betyder något och fyller en plats som är tom om jag inte är där. Det finns ingenting som är mer tillfredsställande än att känna sig behövd. Tyvärr har det nog blivit lite av ett problem i längden för mig personligen, men det är en annan historia.

Med detta sagt så tänker jag numera sätta upp ett mål för mig själv. Eftersom jag bara är människa och förmodligen alldeles för upptagen med mig själv för att komma ihåg det tillräckligt ofta, så börjar jag lätt. Minst en gång i månaden ska jag ordentligt berätta för en annan person som jag genuint uppskattar och bryr mig om. För att göra det lite mer avancerat för mitt ego så tänker jag även försöka skriva en gång i månaden här om den jag uppskattar. Dock skulle då detta också kunna vara en offentlig person, och inte bara familj och bekanta.

Likt miljöproblemen så kommer inte folk börja visa mer uppskattning bara för att jag börjar göra det. Bara för att jag väljer bussen ur ,miljösynpunkt gör inte andra det. Men någonstans måste man ju börja, och förhoppningsvis så kommer den personen som får uppskattningen en lite bättre dag.

Jag börjar nu. Har du visat uppskattning? Om inte, se till att släppa ditt ego i två minuter och gör det. Skicka ett sms, snap eller om du till och med vågar – ring. Lycka till.

Välkommen till världen, Nellie ♥

14 oktober 2018

Klockan 05:46 i morse kom ett nytt liv till världen – denna gången Nellie Johanna. Nellie är min bästa vän Josephine och hennes fästman Andreas första barn – mitt gudbarn. Jag är så otroligt tacksam över att få vara en del av detta och få följa detta liv från dag ett. 51 cm och 3240 g av ren lycka.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Nellie, och jag kommer följa dig tills den dag jag dör. Finnas där när du behöver mig, precis som din mamma gjort för mig. Jag skulle aldrig säga nej till dig eller lämna dig. Jag finns för dig, när än du behöver.

Av alla helger så jobbade jag självfallet denna söndag, men hela dagen har oktobersolen skinit som aldrig förr. Det har varit varmt och varje rast har jag passat på att gå ut och känna, och hela tiden ler jag. Det går inte att sluta, detta är alldeles speciellt. Jag kommer aldrig glömma denna dag. Vi ses imorgon.