Grattis Mamma

Idag fyller min kära mor år. Hon blir 49 fantastiska år och inte en dag äldre. Jag var länge osäker på vad jag skulle köpa till henne, men kom sen på en ryggsäck som hon pratat om, att kunna ha datorn i. Jag googlade runt och det slutade med att jag och min bror köpte en tillsammans. Vi kom även gemensamt överens med Markus att vi skulle ge en upplevelse tillsammans, till henne. Viggo kom med det briljanta förslaget att ge henne en paddlingstur runt Kullaberg innan vår fantastiska sommar är över. Hon meddelade på kvällen, vid middagen på Strandsidan i Viken, att hon såg fram emot det.

Men egentligen så känner jag att det inte räcker. Det senaste året har varit tumult för hela familjen. Varför är inte så viktigt, men jag är åtminstone anledningen. Jag är så ledsen för det, för jag vet att andra i min närhet tar skada av det – speciellt mina föräldrar. Många timmar går till grubblande varför saker inte blir som tidigare för både mig och dem. Jag önskade verkligen att jag kunnat ge det istället. Presenterna blev hon väldigt glad över, men jag tror hon hade önskat det andra mer. Det är verkligen jobbigt att veta att man inte kan ge det som kanske hade gett mest lycka. Ja visst, en resa tilbaka till Hawaii kanske hade varit roligare än en ryggsäck och en paddeltur, men lyckan i sig är ganska ganska lik. Men jag önska jag kunde ge mer lugn och mindre oroskänslor.

Mamma, eller pappa för del delen, förtjänar bättre. De förtjänar verkligen att vara glada och tillfredsställda med hela livssituationen. Jag tror inte de känner det speciellt ofta och jag vet att jag står till skuld.. Jag önskade bara att de visste att jag är ledsen för det. Skulle jag kunna ge mamma vad som helst i 49 års present så hade det varit att att krångel hade försvunnit. Förlåt att det bara blev en ryggsäck, men jag hoppas du gillade den, mamma.

Världens största grattis till den kvinna som jag vet stöttar mig alltid, även om jag inte alltid tror det. Jag vet att du inte är fantomen, utan också en människa med känslor, men jag är ledsen att jag ofta glömmer det och tror du är den superhjälte som jag sett sedan jag var liten. Du är fortfarande min superhjälte, men lite mer mänsklig bara. Jag hoppas allt blir som vanligt en dag, minst lika mycket som du hoppas. Förlåt att ännu en dag går delvis till fokus på mig trots att det helt klart är din dag. Du är fantastisk och jag vill säga det oftare. Jag hejar alltid på dig. Grattis igen och stora kramar till dig! Jag längtar till paddlingen med dig.

Mamma Mia – Here We Go Again

Filmrecension

& annat onödigt…

Jag och Elin fick den briljanta idén för över ett år sedan att vi skulle se den nya Mamma Mia när den väl kom ut, då vi såg den på en trailer på en annan biofilm. När det nu närmade sig så tänkte vi självfallet stötta Bosse Bia här i Höganäs och se den här – som man gör. I vanliga fall är det inte så mycket folk, men vill man ha bästa platserna bör man ändå boka.Iallafall tänkte jag och Elin att vi ändå inte skulle på premiären då vi inte kunde, men ändå frågade Elin mig flertalet gånger Men ska vi ändå inte boka?? Varav jag svarade att det spelade mig verkligen ingen roll. Hon fråga igen, jag svara samma, hon fråga ytterligare en gång, jag svarade samma och det sluta med att vi sket i det. När Elin sen hade tråkigt två dagar innan och kolla bokningarna var det mega fullt. Där var bokstavligen tre skilda säten över. Jaaaaaha. Ett problem. Tack och lov hittade vi ju idag istället och såg till att boka.

När du nu äntligen lät igenom det oviktiga så vill jag berätta att denna film var fantastisk. Alltså sjukt bra. Jag hade ändå rätt höga förväntningar, för Mamma Mia The Movie är ju inte så pjåskig. Men jag måste berömma filmen och säga att den uppnår förväntningar och kanske lite därtill. Filmat fint dessutom. Det blev verkligen ingen halvkass, eller ännu sämre, uppföljare, son man iv vanliga fall förväntansfullt följt av besviket möts av. Den är verkligen sevärd om man gillar första Mamma Mia, och även musikaler självfallet. Detta är utan tvekan en film jag kommer att se både en, två och åtta gånger till, skulle jag förmoda. Så om du inte sett den – gör det, och om du har det – grattis, jäkla bra va?

Trollkarlen & Arga skånska män

Vår kära vän Carro är hemma en sväng och vi fick därför ta en sväng till Garage tillsammans, men även för att visa hennes stockholmske vän Olle vad vi skåningar har att erbjuda. Jag fick provat deras fisk-tacosallad samtidigt som jag fick beskåda Markus och Carro när de byggde korthus av Garages menyer.

För er som inte vet så är Carro mer känd som Caroline Ravn och är trollkarl. Typ en jättebra sådan och trollar världen över. Mest trollar hon med kort och har sjukt snygga kortlekar. Hon är också vän med Danny, känd från Youtube och kanalen Arga Skånska Män som han har tillsammans med Tim. De är rätt roliga om man förstår sig på den sig på den lite grova och barnsliga skånska humorn. Dessa två, tillsammans med två killar från deras team är nu på sväng runt Skåne och gör en liten serie på deras kanal. I denna tur ingick det att svänga förbi Höganäs och uppleva det omtalade Garage. Passande nog när vi tog vår sväng förbi.

Något jag ändå vill nämna är hur förvånad, och icke-förvånad, jag blev av hur de två youtube-kändisarna uppträdde. Jag förstår ju att de kanske inte är så high-on-life som i deras underhållande videos, men de verkade förvånansvärt sansade. Samtidigt hörde jag deras skämt som var som tagna direkt ur deras videos, när de satt och pratade bredvid oss. Men något jag tyckte var fruktansvärt roligt, förmodligen betydligt roligare än det egentligen var, var att när de skulle vidare så var när de kom ut och skulle presentera sig så tog vi i hand, de sa sina namn, likt en själv, följt av;

”Ja, vi håller på lite med Youtube och gör lite videos och så…”

Varav jag avbryter och säger: ”Ändå lite charmigt att ni presenterar er så. Jag vet vilka ni är och jag har sett era videos. Det är okej att kalla er Youtubers.” Lite skratt följde och vi fortsatte vår otroligt trevliga tisdagskväll.

Här ser ni när Carro bara ägnar sig åt sånt som…ja, hon brukar göra.

Eddie i Götet

✔️ Se Ed Sheeran

Igår var det äntligen dags för Josephine, mamma och mig att ta oss upp till Göteborg och Ullevi för att se Ed Sheeran. I sig kan jag tycka att de artister som spelas på radio, men han imponerade. Sedan länge har jag tyckt bra om honom och hans låtar, många minuter har gått åt att njuta av denna ljuva musik, men ändå tänkte jag mig inte allt frö mycket som en live-artist.

Aldrig trodde jag jag skulle erkänna det men ack så fel du hade, Heidi. Jo, Ed var otroligt bra live. Och då menar jag inte så dör halvdan, utan förbannat bra var det. Han bokstavligen spelade all musik själv, vilket imponerar den musikintresserade. Han inledde en låt med någon enkel melodi, exempelvis genom att slå på gitarren, därefter gjorde han det mer och mer avancerat genom att fylla på med mer och mer ”instrument” och melodier. Han spelade in och upprepade, till sist stor vår käre rödhårige britt med en hel låt, på egen hand utan någon annan på scen. Eloge, lite ärliga får vi vara.

Härligt att han valde at blanda en del gamla låtar med många från det nya albumet. Plus direkt på den! Sen behöver jag inte nämna mycket om sällskapet. Odrägliga nära kvinnor i min krets som jag bara älskar. Fantastiskt trevligt hade vi! Heja onsdagar!

397ee62c-f5db-4335-b9de-f069ab924e5b5370b0f5-a342-49ad-b849-3f0a0af230648e563a23-9e9c-4681-83a3-055b8951a290

Hon dansar vidare i livet

Ytterligare en vecka av mitt liv har jag nu ägnat åt att vara ledare för ett gäng något högljudda och jobbiga, men ack så härliga, barn och ungdomar mellan 11-15 år på Stadium Sports Camp i Halmstad.

Tidigare har jag varit simtränare uppe i Norrköping, men detta året antog jag den nya utmaningen att vara ledare för Multisport. En helt otroligt rolig ”sport” som gör att jag ångrar något att jag simmade alla mina år som deltagare…

Denna så kallade sport går nämligen ut på att testa allt annat, vilket resulterade i att jag fick på en vecka prova på typ 13 sporter. De mindre intressanta så som fotboll, simning, innebandy (trots att jag var grym – till och med enligt ledaren!), handboll och gymnastik. Men sen de andra lite mer udda och typ skitroliga parkour, cheerleading, rullstolsinnebandy, skate, bordtennis och born 2 move. Med facit i hand och ärligheten som talar, så skulle jag nog inte slutat på innebandy och jag skulle definitivt börjat på parkour tidigare. Inte för jag är någon stjärna på det – snarare en mes som rullar över block istället för graciösa hopp, men för det var betydligt roligare än jag väntade mig, vilket gör att jag nästan kan förstå varför vissa väljer att göra det trots risken att slå ihjäl sig är lite onödigt stor. Cheerleadingen förvånade mig positivt också. Det var både utmanande och roligt men med en alldeles för kort tid. Jag hade gärna provat igen, men trots jag bara nått 18 år i livet så är jag faktiskt inte så smidig i kroppen som man kunnat önskat att vara…

I ärlighetens namn så är jag mer hemma i simningen som ledare, eftersom det är det jag ägnat mig åt hela livet. Dock var Multi otroligt roligt, just för att jag som ledare fick ju vara med på alla dessa roliga sporter!! Så nu kan jag checka av att provat parkour och cheerleading !

Vill också ta tillfälle i akt och ägna mitt stora tack till vårt team! Alltså jösses vad bra det gick och hur roligt hade vi inte?? Mycket lyssnande på Hov1 (som tydligen alltid ska ha en hit på SSC) och Hon dansar vidare i livet samtidigt som vi avnjöt chips och dipp i väntan på att våra något, som sagt högljudda, barn. Lite får man ju unna sig när man jobbar 24/7 – bokstavligen. Underbetalt men värt. Det är så mycket erfarenhet och ännu roligare. Jag rekommenderar det starkt. Inte bara för att vara där och tjäna pengar (för det gör man inte) utan man gör det för att erfarenheterna bara ropar och man blir lite stolt!

Tack till alla er som ingick i mitt fina team!! Kramar

Noa (Parkour), Josefine, Ida, Heidi, Maja (Parkour), Peter, Erik, Gustav (DayCamp), Jesper

En man som heter Ove – Fredrik Backman

När jag kom tillbaka till privatlånsavdelningen på jobb när jag gått grundutbildningen så fick jag ett nytt skrivbord och hamnade bredvid Erik. En rast satt jag och läste Spökstaden och vi började prata böcker. Jag hade tidigare hört om boken En man som heter Ove och till och med sett filmen när den gick på bio. Mycket bra för övrigt. Läs recensionen här om filmen. Erik rekommenderade mig att läsa boken ch erbjöd sig att låna ut sim bok. Dagen efter kommer han med den, som lovat, och jag lovar läsa den på semestern – vilket jag gör, så gnu har Erik X antal sandkorn från Hawaii i den.

Den handlar om Ove som är en bitter man. Väldigt bitter till och med. Han har ett för stort hjärta, men det vet varken han fler hans grannar. Han vill ta livet av sig men har fullt upp med att hjälpa korkade grannar och förbannade tjänstemän i vita bilar som inte kör Saab att han blir aldrig färdig. Alltid ska någon störa – speciellt Parvanneh som är nyinflyttad, gravid och skiter fullständigt i Oves tjuriga sida. Hon kör över den, och där fortsätter det.

Jag älskade boken. Det var verkligen en bok för mig med en något mörk sida, men ändå så humoristisk och fylld av kärlek, fast gömd. Ove är också ganska bitter och nonchalant. Att människor inte kan fatta allt från början, det är en jävligt bra fråga för Ove, oh jag kan känna igen mig något i det. Ibland är människor bara korkade. Jag både log och skrattade högt åt boken, på andra sidan jordklotet på stranden på Waikiki Beach. Men jag svär att den är lika bra i en fåtölj i Sverige. Läs den, och tack till Erik för du gav mig både ett gott skratt och ett jävla jobb att få hem den 0,5kg tunga boken hem i min resväska.

Här hittar du boken på Bokus, dock i poket så du lätt kan resa med den. Det fick jag lära mig…

9789137138657_200x_en-man-som-heter-ove_e-bok.jpg