Korkade människor i fotbollseufori

24 juni 2018

Ni har säkert inte missat att Jimmy Durmaz blivit hotad till livet via sociala medier pga att han gjorde att Tyskland fick en straff, vilket ledde till ett mål, i senaste rysaren som Sverige förvånansvärt nog hade mot Tyskland i Fotbolls-VM. Jag tror vi alla är lika förvånade över att Sverige ens är med i VM, oavsett om man är svensk, tysk eller någon annan nation som följer fotbolls-VM. Jag menar, till och med jag är förvånad som har ett intresse som ligger en bra bit ner på minus, på intresseskalan.

Så vänta nu lite här. Halt!

Vad i hela friden håller folk på med? Jag förstår att man kan bli lite bitter för att Durmaz gjorde så tyskarna fick en straff, men det är väll ändå inte hans fel att dem lyckas få en förbannat fin straff och sätter ett (vad jag hört) fantastiskt mål. Alltså, kul för dem, mindre kul för oss, men skärpning. Jag menar såklart inte att vi bör glädjas för tyskarnas skull och tycka att det var väll bra, annars blir de ledsna. Men hur folk får det till Durmaz fel är helt ur min värld. Om det nu varit någon annan, hade vi kastat lika mycket skit? Ärligt talat, förmodligen ja, men redan där bör det ringa varningsklockor.

”Åh, vi vann, heja Sverige – lilla vi.” När segern är tagen, men ”Ja, det är ju förbannat tradigt att han/hon/dem förlorade matchen. Så jävla dåligt” när förlusten är ett faktum.

Hur resonerar folk då? Det var väll förjävelen inte du som vann, varken själv eller med någon annan. Men när det blir förlust så var du inte inblandad? Ofta blir jag fascinerad över den väldigt själviska mänskligheten. Med det sagt så vill jag inte påstå att jag själv aldrig agerat på detta utomordentligt dumma sätt, men även jag är människa och jobbar på det utifrån min allra bästa förmåga.

Men som sagt så fascinerar själviskheten mig. Jag tror många är väl medvetna om den, ändå så fortsätter folk agera så. Varför? Vi är bekväma. På tok för bekväma, och samtidigt anser vi att om ingen annan ändrat sig hittills så behöver inte heller jag göra det. Men det håller ju inte och ett steg i rätt riktning är att uppskatta de prestationer som folk gör och stötta det istället för att trycka ner det. Det behövs 10 heja för att väga upp 1 nerslag, men jag kan tycka att jag är redo att offra det, och mer därtill. Jag hoppas fler känner så.

Sammanfattningsvis så fascinerar hela detta fallet mig något enormt. Att inte mer förändring skett än, utan vi står i princip kvar och stampar på samma ställe som tidigare. Nu är inte jag heller ett fan av sporten fotboll, men jag kan inte låta bli att irritera mig på flera saker som inte fungerar inom sporten. Eller i sig inte i sporten utan snarare i allt runt omkring. Publik, huliganer, hur spelare ibland beter sig på planen. Ja, jag har många frågetecken, men jag hoppas att mycket av det runt om ändras – det vill säga vi som ser på, ändras snart. Fotboll ska fortfarande vara lika mycket en härligt sport som alla andra. Glädje och att kämpa tillsammans. Inte någon prestationsångest-skapare…

Och till Jimmy Durmaz – jag hejar på dig, även om jag inte hejar på fotboll.

✔️ Snorkla med sköldpaddor

I dig var detta något som var helt oplanerat. Tanken var inte att vi skulle snorkla med sköldpaddor – eller inte min tanke. Men mamma hade haft det i tanken hela tiden, och det gjorde hon förbannat bra. Jag vet jag säger det ofta – men vilken grej!

Jag är ju inte den som är den (eller den andra) men en annan har ju en viss känsla för det här med vatten, och att då kunna dyka ner på dessa 20ft till botten för att vara centimeter från vilda havssköldpaddor är rätt så jätte coolt. Sköldpaddorna höll sig relativt nära botten, där även ett gäng dykare med tubor var. Och jag. Coolt.

Men vi åkte ut på förmiddagen med en trevlig ung guide som hade varit AuPair till en svensk familj tidigare. Denna familj bestod bland annat av små barn, så det hon hade tagit med sig från svenskan var fantastiskt nog rumpa och snippa. Priceless. Hon tyckte också det var fruktansvärt roligt att vi hade ord som kiss, slut, bra, fart, kock och sex. Så nu kan hon några fler svenska ord. Roligt.

Får ni någonsin möjligheten att snorkla eller fridyka med endast en snorkel och cyklop – gör det. Det är en riktig upplevelse, så nära och så påtagligt. Oavsett om man vill se vilt havsliv, bada, dyka, samla snäckor eller bara skryta för andra turister hur djupt man kan dyka, så är detta något utöver det vanliga.

 

He’e nalu

✔️ Surfa på Hawaii

He’e nalu – det tillhör. Ja, det tillhör att surfa på Hawaii när man väl är där och sagt och gjort. Vilken grej. Det bör alla göra, för det var speciellt. Tro det eller ej men jag lyckades till och med ställa mig upp vid några få tillfällen uner mina fyra timmar på den där brädan. Jag var trött efter – om jag var. Fyra timmar i vattnet med en tio minuters paus efter två timmar, för att sedan köra vidare. Som den envisa person jag är så skulle jag själövfallet utnyttja hyran för denna brädan till det yttersta, vare sig jag vill eller inte. Detta fullföljdes och jag är nöjd med det, trots att det var en av de mindre blåsiga dagarna, samtidigt hade jag gärna gjort det en dag till så man hade fått mer kläm på det, men tiden talade emot.

Alltså, ni som inte surfat – gör det! Ni kommer inte ångra er!

Mvh, Heidi-som-surfat-en-gång-och-levde-i-eufori

Sverige i VM – utan Zlatan?

Jag är nog bland de minst ointresserade fotbollsfan på denna planet, men även jag vet vem Zlatan är – tro det eller ej. Jag vet också att många lagt all förlåtelse på denne superhjälte under många år och nu är han inte kvar längre. Hur ska detta gå?

Jag tycker det är spännande hur medier målar upp Zlatan som en superhjälte – nej, en Gud. Bättre än Fantomen till och med, och då är man bra duktig. Men i min värld förstår jag inte. Jag kanske är dum, kanske för dåligt påläst, eller bara rimlig.

Zlatan är kungarnas kung – jag är med så långt. Världen har skådat många duktiga idrottsmän och kvinnor igenom historien, men Zlatan är en av de få som har det där lilla extra. Levererar när det gäller, och så vidare. Men att våra svenska medier, som ändå förväntas hålla på våra landslag i alla sporter, målar upp en bild där VM inte ens kommer bli bra utan Zlatan. De menar alltså inte bara att det kan vara svårt att ta en vinst som jag hade kunnat tänka mig (och ja, jag vet att Sverige inte är i toppen, men läs vidare…) utan de menar alltså att VM är något omöjligt att ens göra bra utan Zlatan? Jag tänker så här; så de andra tio spelarna är alltså helt odugliga? Det är fullt möjligt att de faktiskt är det eftersom jag är en högst ointresserad supporter till fotbollen som sport över huvud taget, men till och med jag kan lista ut med lilltån att de troligen inte är det.

Antag att de är odugliga – är det ens då lämpligt att påpeka det i media? Även om jag kan tycka fotbollspelare är en hög mesar, så är de också människor med känslor, men framför allt människor som kämpat för sin dröm hela livet. Nu står de inför VM och media svarar med ”Ja, tråkigt Zlatan inte är med, nu har de inte ens chans till något.” Personligen kan jag bara svara för mig själv, men jag hade inte bara blivit besviken, men skitförbannad. Jag köper att Zlatan bär upp laget på många sätt, men allvarligt talat. Vad är det för sätt att stötta vårt egna landslag? För de lär ju inte spela bättre efter att få ha hört om hur de inte klarar sig utan Zlatan.

Ja, jag vet inte. Jag är kanske bara gnällig och det är jag och landslaget mot världen, men jag tycker media i denna frågan varit helt odugliga om några. Hade jag kunnat påverka det på ett bättre sätt hade jag det, för det finns nog få saker som sticker mer i mina ögon än när medier, men också folk, klankar ner på det viset. Som sagt, keep in mind att det är personer som verkligen kämpat för något. VM kan vara deras livsverk. Låt det då få vara det.

Surfa på Hawaii bör alla prova

Igår fick jag den otroligt härliga möjligheten att prova surfa på Waikiki Beach här på Hawaii. Jäklar vad roligt, och fan vad surt att Sverige är kallt. Hade verkligen vart en grej att spinna vidare på om man hade haft lite bättre förutsättningar.

Fyra timmar i Stilla Havet resulterade i att jag kunde ställa mig upp, inte jätte graciöst och inte varje gång, men jag klarade det – det ska ni veta!

 

 

✔️ Cykla över Golden Gate bron

Idag har dagen varit svettig, blåsig och fantastisk. En ny sak kan jag nu bocka av på min bucket list – att cykla över Golden Gate bron.

Till att börja med så var dagen relativt blåsig och molnig, men det var nästan perfekt väder för cyklingen. Sol är alltid trevligt, men det hade blivit väldigt varmt. Sen hade det kunnat blåsa något mindre, men inte något som störde mig. I alla fall så började vi turen genom att följa en karta där cykelturen gick igenom de finare delarna i San Francisco. Vi cyklade förbi Painted Ladies. Riktigt charmiga hus. Vidare cyklade vi över både upp och ner för alla dessa backar som staden erbjuder. Det var mest uppförsbacke – eller så bara kändes det så. Jag låter flitigare om vi säger det var fler uppförs i alla fall!

Närmre och närmre kom vi, och efter ett tag kunde vi se bron på håll. Det kändes faktiskt lite overkligt då det är en bro som man sett i diverse filmer, bilder, videor, tavlor, you name it. När vi väl skulle cykla över tog det mer tid än det behövt! Enormt mycket folk som gick, bilder skulle tas, utsikten skulle kollas – men det var det värt. Pappa gnällde lite på att jag fotade alldeles onödigt mycket, men när vi cyklat på halva bron började han stanna i stället för att peka på både det ena och det andra. Det var härligt!

Utsikten behöver jag nog inte berätta var fantastisk, men jag gör det ändå – vilken grej! Skulle ni nu råka vara i San Francisco så missa för tusan inte att ta er över bron antingen till fots eller på cykel!

När vi väl kommit över bron så kom vi ganska snart till Mill Valley där vi stannade och käkade glass på Lappert’s Ice Cream. Smaker i alla dess former som gjorde att smaklökarna dansade och att man tyckte synd om sig själv för vi inte hade deras glass hemma i Sverige. Lite senare cyklade vi vidare genom den otroligt fina naturen och kom till sist till Murir Woods. Mer om det i ett annat inlägg. Men fint var det!

Sedan tog vi oss tillbaka till San Francisco för att ta färjan tillbaka till Pier 39. Vi ledde tillbaka cyklarna över de sjuka backarna och lunkade sedan vidare till hotellet där vi somna direkt. Sov gott gjorde vi vare sig vi ville eller inte. Vi hade ju trots allt cyklat till och från i mer än 8 timmar. Heja oss!

 

Har jag en syster?

Nu ska ni få höra om en händelse som egentligen inte alls hade skämt ut mig om jag inte delat med mig av det. Men jag skäms något enormt och blir samtidigt otroligt arg och besviken på mig själv. Men inte bara på mig utan även på hur fördomar är utformade. Vi har på många sätt passerat stadier där vi haft olika stämplar på varje kön. Men ändå så gjorde jag som jag gjorde och jag kan inte uttrycka nog hur mycket jag skäms.

Min lillebror slutar nian imorgon och ska börja på gymnasiet. Jag ville därför köpa en liten ”examenspresent” till honom. Fantasilös som jag är gällande presenter så ringer jag till honom och drar till med en lögn att jag ska köpa present till min vän Jacob, och frågar vad Viggo tycker passar. Han satte in sig i det ganska väl, jag ger förslag. Han nämner själv att han tycker vissa rosa tjocktröjor kan vara snygga, när jag frågar villa färger han gillar på kläder. Jag, något förvånad, säger ”jaha!” Varav Viggo svarar: jJ, vadådå? Det finns väll ingen speciell färg för olika människor? Jag svarar: Nej, absolut inte. Det har blivit rätt inne och det är jäkligt snyggt!

Jag letar vidare i butiken och hittar en hood på avdelningen avsedd för kvinnor. Klar rosa, inte för ljus och inte för mörk. Jag säger till Viggo att jag hittat en rätt snygg rosa hood och han skämtsamt säger att han tycker jag ska köpa den till honom för han vill ha den. Han menar att han vill ha den, men med skämtsamt menar jag att han ”vet” att jag inte letar till honom.

Där satt den! Den köper jag och går till kassan. Eftersom jag tidigare nämnt för butiksbiträdet att den inte är till mig så frågar hon om det är en present och vem som ska få den.

Här, mina vänner…

Här blir jag av någon förmodligen alldeles för dålig anledning kluven och säger att det är mitt syskon. Jag hör hur fel det låter och rättar mig.

Men jag rättar helt jäkla fel och säger att det är till min syster.

Grejen är ju att jag har ingen syster, aldrig haft. Varför säger jag då så?

Med väl lögnen ute så fortsätter biträdet och frågar om hon fyller år. Jag säger att hon ska sluta nian och börja gymnasiet och att jag ville köpa en mindre present. Biträdet frågar vad min syster ska börja för linje. Jag svarar att hon ska börja på el-programmet (för det ska min bror). Biträdet säger att det är coolt och att hantverkarebranchen behöver mer kvinnliga. Jag svarar otroligt generat att jag håller med.

Väl påväg ut från butiken så skäms jag. Ingen vet att jag ljög men jag blev så fruktansvärt arg på mig själv hur i hela friden det kan vara så inpräntat i oss att vissa kläder eller färger tillhör ett visst kön. Å andra sidan tror jag i ärlighetens namn att mitt antagande om att biträdet skulle se konstigt på mig var pga att tröjan var från dam-avdelningen och det bör biträdet veta. Hade någon annan frågat vem tröjan var till hade jag svarat min bror, för färgen är inte problemet. Jag var nog mest rädd att bli dumförklarad.

Men oavsett vilket, för jag vet inte, så blev jag ändå så irriterad på mig själv. För jag vill själv anta att jag inte har sådana underliggande antaganden, men jag kanske har fel? Jag hoppas det verkligen inte, för det spelar ingen roll vad man klär sig i. Det som är bekvämt, och förhoppningsvis varmt så man inte fryser, är det viktigaste.

Alltså, min kanske nu undermedvetna stora önskan, som jag uttryckte som treåring, är att jag skulle haft en syster. Men istället fick jag en bror. Han är rätt jobbig ibland, men det ingår. Han är rätt najs och han kommer rocka den rosa tröjan.