Sluta berätta saker jag redan vet

Jag är just nu arg sur uppretad irriterad förargad ilsk upprörd förbittrad gramsen putt härskad förbannad rasande deppig less bedrövad olustig ledsen men mest av allt besviken.
Jag har ett litet problem. Jag har en tendens att glömma saker för mitt närminne är inte riktigt med i alla svängar. Det är som den där lite smått efterblivna kompisen som aldrig hänger med på skämt och som man måste berätta allt två gånger för.

På senaste tiden har jag blivit av med saker som har betytt väldigt mycket för mig, eller har en viktig del i det vardagliga livet. Jag vet inte varför eller hur jag ska rätta till det. Det gör mig ledsen och besviken för jag vet att jag borde kunna bättre, men jag vet inte hur jag ska bättra på det.

Problemet jag tänkt skriva om är egentligen inte att jag blivit av med saker, även om det är det som frustrerar mig mest just nu. Nej, utan när jag frågar om saker, som i detta fallet ”hur ska jag kunna göra att jag inte glömmer saker?” Då svarar folk mig ”ja du måste bättra dig” eller ”du måste göra en förändring”
LIKE I HAVEN’T NOTICED
Det är ju inte det som är nyheten. Att jag är kass på att komma ihåg saker är något jag redan vet. Men just dom svaren är svar som jag fått många gånger i livet av många olika personer i olika sammanhang. Nu fick jag höra det när jag blivit av med saker. Innan har jag frågat det i samband med simningen om att jag inte blir snabbare, trots hur mycket jag än tränar. Ändå säger folk att jag måste göra en ändring, men det känns som jag testat allt. Jag behöver inte veta att jag ska ändra jag behöver veta hur. För vad problemet är, är inte det jag frågar efter. Jag frågar efter en lösning till problemet.

Jag tror många måste bli mer medvetna om det, för jag hör det jämt. Jag själv försöker aldrig säga det, men även jag har säkert gjort det någon gång. Men att folk har ett problem är inget som någon vill höra. Man vill höra en lösning, ett förslag. Människor älskar höra nya saker och lösningar. Inte gammalt tråkigt och saker som dom redan vet. Tänk om alla hade sagt samma saker hela tiden. Man hade ju blivit knäpp. Nej försök hjälpa istället med idéer, bra som dåliga. Och om man inte har något bra förslag, var då uppriktig och säg något i stil med ”skit, det suger. Men tyvärr vet jag inte en lösning till dig. Det finns säkert en lösning, men jag sitter inte på den” det är okej att inte alltid veta. Men berätta det. Dölj inte det med en så korkad kommentar som ”du måste göra en ändring”

Även tiden springer iväg och ibland undrar man vart den tar vägen. Men nu ska jag gå till kos. Godnatt

Alla är bara slemhögar i glasburkar

När man simmar och dessutom simmar lite längre sträckor, så lämnar man sig lite själv med sina egna tankar så man har all tid i världen att tänka på allt om ingenting. Jag som dessutom är långdistansare har många långa konversationer med mig själv när jag simmar dessa sträckorna.

Häromdagen på simträningen så började jag fundera över varför banen är gul. först tänkte jag att det inte finns så många frukter som är den starka färgen men insåg snabbt att jag hade fel. Men jag kunde inte släppa bananen, så istället så frågade jag en kille som simmade på min bana, han går NA så han kändes som ett rimligt val. Jag fråga han helt enkelt rakt av varför bananen är gul. jag trodde inte han skulle ha ett svar, men han gav mig en lång utläggning om hur atomer absorberar ljus och när bananen är gul betyder det att gul är den ända färgen som atomerna inte tar upp och då typ reflekteras det tillbaka och färgen vi då ser är gul. Sjukt rörigt och säkert fel – det jag skrev då. men då tänkte jag att då är ju gul den ända färgen som inte finns av färgerna hos bananen och då kanske den egentligen inte är gul.

Den kommer ju fortfarande ses som gul, men allt det här med färger vet man ju inte om dom finns eller hur vi ser samma. Vi har egentligen bara valt att kalla dom samma, men det betyder inte att vi ser samma. Hade jag valt att uppfostra mina barn att grön heter röd så kommer dom säga det. det är bara en benämning, men eftersom resten av världen säger grön till grön så hade dom uppfattats som märkliga, men egentligen handlar det bara om vad jag valt att lära dom.

men det va genom den tanken som jag fundera att egentligen så vet man ju inte om något finns eller allt är bara en illusion. Vi kanske helt enkelt bara är ett gäng slemhögar i massa färger som ligger i glasburkar, som står i en ring. Alla funderar själva på sitt men det ger ett sammanhang tillsammans. Jag hade lätt velat vara en neon-lila slemhög iallafall.

men allt skit vi har i huvudet kanske bara är en slemhög i en cool förf, som ligger i en glasburk. Menar inte sjölav hjärnan utan det som finns i hjärnan. Neon-Orange är en cool färg. Hoppas den lyser i den färgen då. rörigt af, men det är det som gör det mycket mer fundersamt…

Om Gud är allsmäktig…

För en vecka sedan fick jag en sjukt jobbig fråga av prästen som håller i min konfagrupp. Han sa;

”Om Gud är allsmäktig, kan han då göra en sten som är så tung att han själv inte kan bära den?”

Sjukt jobbig fråga. Jag menar som allsmäktig kan man göra allt. Det betyder definitivt att han kan göra en sten som är omöjlig att bära för alla. Egentligen för han själv också, men om han nu är allmäktig och kan göra allt så borde han kunna lyfta alla stenar, även dom som ingen kan bära.

Fundera på den du…