Inga nya uppdateringar?

På senaste har det inte direkt varit någon hög aktivitet från min sida. Tyvärr beror det på att utrymmet för bilder på WordPress bråkar för mig och jag är i färd med att utveckla två nya hemsidor, som jag troligen kommer använda mig mer av i framtiden. Mer om det senare…

Men tro mig, allt och lite till har hänt på senaste. Jag har fortfarande inte fått upp bilderna från skidresan i Italien. En vecka efter den resan fick jag en operationstid för hjärtat. Dagen efter det begav jag mig till Australien, kom hem efter en fantastisk resa med både nya bra och dåliga erfarenheter. En vecka gick – därefter opererade jag hjärtat. Den misslyckades (kommer mer om det vid annat tillfälle, men jag lever uppenbarligen) och jag hoppade på kryckor en vecka, hade århundradets blåmärke och haltade kommande tre veckorna. En vecka efter att kryckorna åkte ner i källaren igen åkte jag haltandes till Tanzania och volontärarbetade på en skola. Någonstans där emellan avslutade jag mitt nästan fem år långa förhållande. Fruktansvärt jobbigt, men någonstans rätt och ett gemensamt beslut. I hela röran gjordes också en ny omorganisering på jobb som just nu är relativt oklar och jag har fått nya chefer. Spännande men energikrävande. Jag lyckades tack och lov också designa färdigt en beställd 100 års-jubleums-logga vid något tillfälle.

Så minst sagt fullt upp sedan senast. Nu väntar två månader jobb, med ett litet avbrott för att åka till Elida i Göteborgs Skärgård och samla ihop mig. Just nu är jag överallt och ingenstans, men mest ingenstans. I juli väntar militären. Kämpa heja heja, så att säga.

To be continued…

♪ Kul på vägen – Petter ft. Sam-E, Sara Zacharias

SPOTIFYYOUTUBE

För jag har kommit till insikt, livet e dyrbart
Dom kallar mig för kåken fast jag sitter på fyrtal
Ser mina fortspår, hur dagarna fortgår
Jag jobbar hårt och lämnar barnen på skolgårn

Ha kul på vägen e min ständiga drivkraft
Från morgon till midnatt, finns inget som liknar
Det jag gör tills jag dör, och jag hör inga klockslag
Reser runt i världen, kopplar av och mår tjocktbra
Ett glas Gaja Barbaresco
Pinot Grigio, lite pasta med pesto
Du kan se mig i en bar helt bladig på Bali
Sjunga karaoke Slick Rick Ladi Dadi

Och även om jag bränner upp alla cashen
Känner jag nog lite som fuck it whatever happens
Jag tar bara med mig en sak som jag lärt mig
Att vad som än händer ska ha kul på vägen

Skiter i bra, skiter i bättre
Känner du som jag?
Känner du som jag?
Bra
Skiter i bättre
Du vet vad du vill ha
Annars kan det lika gärna va

Vi ska ha kul på vägen du och jag huh
Skiter i bättre, bättre, bättre
Vi ska ha kul på vägen varje dag huh
Skiter i bättre, bättre, bättre

Jag har äntligen förstått mina vänner, vad livet går ut på
Det är små simpla saker, ingenting sjukt svårt
Har färdats i ett vakuum i två tusen ljusår
Nu lever jag för dagen och för varje minut så

Ljus blå himmel, inga fler hinder
Alla verkar tävla jag skiter i vem som vinner
Och svävar iväg med vinden som en rislykta
Folk försöker sätta pris på sin lycka, men ingen lyckas

Upp o lev nu ta vara på din tid min vän
Gör saker vi kan läsa om i tidningen
För det är just det jag gör just nu
Mycket kul o hinna med innan min sista tupplur

Och även om jag bränner upp alla cashen
Känner jag nog lite som fuck it whatever happens
Jag tar bara med mig en sak som jag lärt mig
Att vad som än händer ska ha kul på vägen

Skiter i bra, skiter i bättre
Känner du som jag?
Känner du som jag?
Bra
Skiter i bättre
Du vet vad du vill ha
Annars kan det lika gärna va

Vi ska ha kul på vägen du och jag huh.
Skiter i bättre, bättre, bättre
Vi ska ha kul på vägen varje dag huh.
Skiter i bättre, bättre, bättre

Glida som Hemingway, i solen har sin gång
Vin, vänner och sång, vi e på min balkong
Lite rom och kubanska bloss
Vill leva livet soft, gå runt i Birkenstock, som
En morgonrunda runt i Central park
Sen till, Mont blanc, Europas tak
Skiter i bättre, jag skiter i bra
Jag gör bara en massa saker som berikar min dag

Och även om jag bränner upp alla cashen
Känner jag nog lite som fuck it whatever happens
Jag tar bara med mig en sak som jag lärt mig
Att vad som än händer ska ha kul på vägen

Skiter i bra, skiter i bättre
Känner du som jag?
Känner du som jag?
Bra
Skiter i bättre
Du vet vad du vill ha
Annars kan det lika gärna va
Vi ska ha kul på vägen du och jag huh.
Skiter i bättre, bättre, bättre
Vi ska ha kul på vägen varje dag huh.
Skiter i bättre, bättre, bättre

Känslor inför Australien

Nu låter det väldigt dramatiskt eftersom jag ska vara borta i ca 3 veckor, men eftersom jag aldrig har flugit själv och ska nu köra en rivstart till andra sidan planeten så börjar nervositeten bubbla upp lite. Jag längtar ju självfallet massor – dels för att träffa Elin igen, men också för dykarcertet som vi ska försöka ta, samt städerna.

Första flyget (ja, jag ska totalt resa med 7 st under min lilla tripp) avgår från CPH Köpenhamn på tisdag kväll kl 21:40 och landar dagen efter i DOH Doha vid 05:45 lokal tid. Jag har lyxigt nog lyckats få till bra mellanlandningstider, så redan kl 07:55 lyfter jag vidare mot SYD Sydney och landar dagen efter 06:25 lokal tid. Även där med en kortare mellanlandning vidare mot CNS Cairns. Det går i princip inga flyg från utlandet till CNS utan alltså bara interna nationella flyg i Australien, därav det extra bytet. Jag landar, nog pigg och glad, 10:55 vilket passande nog är endast lite mer än en timme efter Elin. Hon flyger från Melbourne. Varför vi ska till Carins till en början är för att ta dykarcertifikat i Stora Barriärrevet. Lyxigt.

Jag ska inte trötta ut er för mycket med flygtider, men kort sagt så när vi varit i Carins flyger vi tillbaka till Melbourne, är där en vecka och Elin får jobba lite. En annan ska ju bara glassa runt. Efter en vecka beger jag mig på egen hand med flyg till Sydney ett par dagar. Bor på golvet hos ett par familjevänner (gratis, så jag hade kunnat sova på balkongen. Stort tack till dem, hallå!) och upplever denna storstad.

Självfallet är det lite nervöst att flyga så långt på egen hand. Visum, bagage, flygtider… många saker att hålla koll på. Men mest är det spännande och någon gång måste ju ändå vara den första. Sen tycker jag även idag att det oftast är väl informerat både innan och inne på flygplatserna, så jag är i sig inte orolig att något ska gå fel.

Mest ser jag fram emot att ta dykarcertifikat. Det är något jag velat otroligt länge, och har som ett av mina mål på min kära Bucket List. Att sen få göra det i Stor Barriärrevet är inte fel. Mamma tog dykarcert i somras här i Sverige, och tyckte det var jätte bra. Men hon är också gött avundsjuk nu på att vi betalar nästan samma pris, ca 1 800 kr skillnad. Mitt ingår allt, inkl boende PLUS jag får göra det i Stora Barriärrevet. Hon gjorde det på Råå, utanför Helsingborg… Men sen när vi båda förhoppningsvis har det så kan vi ha som mål att resa tillsammans till något fint ställe och dyka!

Melbourne ska bli spännande, och ännu bättre med privat guide och bästa vän Elin! Eftersom jag sedan bor hos familjen hon bor hos så kommer jag att få känna på hur livet är där, och deras vardag. Man kan ju alltid besöka platser och se massa fina sevärdheter, men det är nog än så nyttigare att möta kulturen och se andras vardag. Jag tror i sig inte att det skiljer sig speciellt mycket från hur det är i Sverige, men ändå.

Att sen få se Sydney var inte min plan. Det blev mest ”äh, jag kan ju inte missa det nu!”. Det blir en kortare visit där, men jag vill mest känna pulsen lite i stan. Se Operan, Bondi Beach och så klart simma i bassängen som ligger precis vid havet och Bondi Beach – Bondi Icebergs Club. Hoppas också på att bo på ett backpackerhotell en natt, bara för att prova på det!

Countdown alltså, mina vänner. Måndag och tisdag kvar. Och ikväll, så klart!

Behandla dig själv som du hade behandlat någon annan

Du har säkert hört uttrycket Behandla andra som du själv vill bli behandlad.Det är ett jättebra uttryck som fler borde efterfölja. Men vissa är också så bra på det att de glömmer att göra tvärtom, som rubriken. Att behandla sig själv som man hade behandlat någon annan. Nästan som att man antingen är bra på det ena eller det andra.

Personligen tycker jag inte att det är ovanligt att man stöter på personer som är ganska dåliga på att vara schyssta mot sig själva. Personer som alltid ställer upp och ifrågasätter sällan kanske. De kanske sätter sin medmänniska före sig själv. Personen kanske är stressad, tackar ja till saker som hen inte hinner med. Ibland kan det bara vara någon som är dålig på att ta hand om sig själv, både fysiskt och mentalt.

Jag, som säkert många andra har stött på dessa människor. Jag har en mamma som sätter alla andra i första hand, och glömmer sig själv allt för ofta. Personerna runt om henne är nog ganska dåliga på att påminna henne om att hon visst duger, trots att hon kanske inte hinner med det där som hon tänker ta på sig. Personligen är jag en person som är otroligt dålig på att vara schysst mot mig själv. Jag tar också på mig saker som jag definitivt inte hinner, men jag tror att jag inte duger om jag inte gör det. Varför i hela friden då?

En sak har jag ganska klart för mig. Om en person – vän, familj, kollega, vem som helst, hade sagt att de inte känner att de hinner med något på grund av att de kanske redan har mycket annat, eller känner att de kommer bli stressade, så skulle jag aldrig få för mig att ens tänka tanken att denna person skulle vara sämre än någon annan. Den idéen skulle inte ens passera mig. Men varför skulle jag då vara sämre? Samtidigt så kan jag ibland komma på mig själv med att trycka ner mig själv, både i tanken och ibland säga till och med säga det högt.

Du är helt oduglig på att hålla dig ifrån den där typen av mat. Du tränar för lite. Du har aldrig koll på vad du gör. Du är förvirrad. Ingen gillar sådana som dig.

Det som nämns ovan är en mikro-del av vad som passerar i mitt huvud när jag har en så kallad dålig dag. Men när jag läser bokstäverna framför mig på displayen så blir jag nästan arg. Det finns inte ens chans att jag hade uttryckt mig på det viset mot någon annan person. Hade du det? Nej, högst troligt inte, så mysteriet för mig är då varför man gör det mot sig själv. Jag, som troligen de flesta andra, har aldrig lärt mig att man behandlar någon på det viset, så varför skulle det då vara okej att göra så mot någon annan? Enkelt. Det är inte okej. Men ändå gör vi det och tyvärr tror jag att det är för att vi inte lär oss att behandla oss själva väl. Vi lär oss att behandla andra väl och behandla dem som vi själva skulle bli behandlade av dem. Men det är tyvärr nog där det blir fel. Vi lär oss hur vi vill bli behandlade av andra. Man kan tycka att det bör vara självklart att man sen vill i så fall också bli behandlad på det viset av andra, men tyvärr är vi för dumma för det och fortsätter därför att trycka ner oss själva på ett ibland otäckt sätt.

Nu när jag skriver detta så kan jag ifrågasätta väldigt starkt hur jag ens vågar uttrycka mig på det sätt som jag gör mot mig själv. Hade det varit mot en annan person så hade jag skämts som en hund, aldrig vågat titta på personen. Det är lätt att vara hård mot sig själv, men sätt det i perspektiv för hur det hade låtit om du sa det till någon annan. Då är man inte lika tuff längre, utan du skäms för det är på en nivå som du aldrig hade utsatt någon annan för – förhoppningsvis. Så snälla, ta hand om dig själv och behandla dig själv som du önskade att någon annan hade behandlat dig.